Gatufotografering är en fototeknik som används i det offentliga rummet. Istället för att iscensätta foton fångar man ögonblick. Jag har valt att fotografera en tidsstudie av människor, de flesta i rörelse, dess blickar och personligheter. Men att fotografera ögonblick kan likaväl innebära att fota ett fönster eller himmelen.
Jag har försökt skapa en personlighet i varje bild. Individer utan att dessa samspelar med andra områden/saker. Detta för att framhäva mitt budskap så tydligt som möjligt: alla är vi olika. Vi fungerar olika, har olika förutsättningar och ser ut på olika sätt. Men trots alla olikheter så är vi alla ändå samma. Människor med ett lika värde. Jag tycker att porträtt fotografierna i början uttrycker detta ganska bra. Det är något väldigt fint med dem, de är behagliga att titta på och förmedlar ett slags lugn. Detta framkallas av färger (ljusa, somriga) men även av lugnet hos människorna. Men samtidigt sätter fotografierna igång massa tankar hos mig.
Jag har använt gatufotografering på ett delvis subjektivt och men främst objektivt sätt. Genom att enbart fokusera på individer är jag lite subjektiv. Däremot har jag varit väldigt objektiv gällande vem jag har valt att fotografera. När jag har fotat har jag inte haft någon plan bortsett ifrån att fota just individer. Att jag inte har haft någon plan kan jag se i resultatet. Hela serien är väldigt naturlig. Bortsett ifrån om jag skulle haft samma ämne men kanske istället bestämt mig innan för vilka ”typer” av människor jag ville fotografera, så tycker jag att jag har en bra blandning i min sammansättning utan att göra det för strukturerat. Återigen förstärker detta den naturliga, naturella och objektiva känslan.
Jag är tveksam på om jag skulle kalla min serie för ett fönster. På ett sätt öppnar mina bilder upp för någonting som man i vanliga fall inte lägger märke till. Tiden stannar upp och man kanske får sig en tankeställare. Å andra sidan så är detta inget fönster överhuvudtaget, det är verkligheten, vardagen och Göteborg. Är det kanske ett fönster öppnat för Göteborg?
Jag funderade på att ha svartvita bilder men jag valde att inte ha det. Att inte lägga på ett filter, utan ha dem i deras riktiga färger, förstärker också att detta är vardag och verklighet. Dessutom tycker jag att svartvitt när det gäller porträtt kan dämpa ansiktet lite, ansiktet som redan berättar så mycket och är så intressant. Jag fokuserade kameran på människorna medan jag fotade vilket ger bilderna dess suddiga bakrund. Detta förstärker i hög grad vad jag vill förmedla - titta på den tredje bilden (kvinnan med solglasögonen) som inte är fokuserad, så kommer ni se skillnaden mot de andra.
Studera bilderna ovan, fotot på mannen finns med i mitt arbete medan fotot på kvinnan valdes bort. Båda två är tagna i samma vinkel, med samma proportioner och med samma motiv: en människa i rörelse. Känslan man får när man kollar på dessa är dock helt olika. Kön eller utseende har ingen betydelse, en liten detalj som ansiktsuttryck säger däremot mycket. Mannens ansiktsuttryck är neutralt (kanske något besvärat) vilket ger bilden ett "djup" och en spänning. Kvinnan är fotad med ett mycket mer specifikt ansiktsuttryck. Fokus läggs direkt på hennes min (vilken kan upplevas lite komisk) och bilden får inte samma helhet.
